And and era comes to an end.

7.6.2013

Sista dagen i Koh Tao. Vi har varit ute pa resa sen 27 september 2012, och nu har det blivit dags att aka hem. Slut pa pengar, fodelsedagar och vanner drar oss hemat, och det ar med valdigt blandade kanslor som vi aker. Bade bra och daliga. Det ska bli sa kul att fa komma hem och traffa alla igen, familj, vanner, husdjur, men det kommer bli tungt att ga tillbaka till det verkliga livet. Jobba, civilisation. Men det kommer nog bli en fin sommar hemma i Sverige.

Sjalvklart har jag nya reseplaner, men inget kommer bli bestamt forran jag vet att jag har pengar till det. Det som lockar nu ar Europa. Ta motorcykelkorkort och utforska alla horn av min egna kontinent. Vi far se vad som hander. Hemma i Sverige kommer jag nog bli en stund i alla fall, ett ar antagligen. Kanske nagra smaresor nar jag kan.

Jag kommer sakna Koh Tao, jag kommer sakna vadret, havet, och New Way. Alla manniskor pa New Way har blivit som en familj for mig, jag haller de alla hogt och kommer alltid minnas tiden har med ett stort leende och saknad. Det ar otroligt sa manga fantastiska manniskor som finns i varlden, och hur manga av dem som fastnat pa Koh Tao. Vilken tid jag haft. Helt underbar.

Men, hej, Sverige! Vi syns pa sondag klockan 20:00!

Bohol

Bohol ar helt otroligt. Dykningen ar helt otrolig. Jag ar kar.

Putiyan – Chocolate Hills

Tis 7.5.13

Att ga upp klockan 6 ar ju inget ovanligt, men vi var lite oroliga denna morgon att vi skulle missa farjan. Bussen skulle komma 6 och vid 6:30 sa var den inte dar.. Farjan skulle ga vid 10 sa de, ca 20 mil bort. Hum. Men pastorns dotter sa att det inte skulle vara nagra problem. Det blev ju faktiskt sa att vi kom fram dit vi skulle, sprang till farjan som gick vid 9, inte 10, och trots att jag och Sara var sena sa hann vi med den. Tjohej!! Forsta lyckan vi haft hittills tror jag.

3 timmar pa bat innan vi kom fram till Ubay, Bohol, dar vi inom en timme satt pa en buss pa vag till Carmen (uttalas Carmaine), hoppade av vid Chocolate Hills, och dar befinner vi oss nu, I ett dyrt hotellrum med en receptionist som inte har mycket information att ge om nagonting.  Men men! Vi har I alla fall rort oss ditat vi planerade, pa mindre an 48 timmar, sa det lilla ar I alla fall en stor forbattring.

Nasta gang reser vi med en Lonely Planet, en mobil och en karta, och kanske, kanske till och med en plan!

Baybay – Putiyan

Man 6.5.13

Sa, vi kom fram dit vi skulle, typ. Vi gick ner till busstationen vid 4;15 da de sa att bussen skulle ga 4:30. Runt 5:30 dok faktiskt en buss upp, till varan forvaning. Och den var absolut fullpackad, vilket resten av alla bussar efter ocksa var. Lovely! I alla fall sa akte vi fran Baybay till Sogod, som vi trodde var varat slutmal, men icke sa nicke. Vi kom dit, gav en taxichauffor lappen med hotellnamnet och han kliade sig I huvudet och sa att vi var ca en timme darifran med buss.  Va?

Sa blev det sa att vi satte oss pa annu en stekhet och fullproppad buss med allt vart bagage och akte ner till Padre Burgos. Vi holl tummarna for att de inte skulle vara fullbokade, men det var saklart motsatt – vi var de enda kunderna. Vi akte ju ner dit for att leta efter valhajarna, men da de inte hade nagra kunder sa hade de inte heller nagra valhajsturer… Ah! Sa, on Leyte ar utformad soder om som en manniska typ. Sogod ligger I skrevet, Padre Burgos vid foten av vansterbenet och I foten av hogerbenet finns en stad som hette San Rickardo, och dit sa de att vi skulle bege oss. Sa upp pa bussen igen, aka till Sogod, och darifran vanta bra lange innan en buss dok upp. Vi akte och akte ca 2 och en halv timme och kom till sist fram till en hamn. Na, dit skulle vi ju inte, vi hade redan passerat San Rickardo ungefar en mil bort. Bra dar. Sa vi motte en taxiforare som heter Boy, som vi pratdade med, varav han sen korde runt oss tills vi hittat sovrum (102 kr per natt, for tva personer, helt acceptabelt.)

Efter detta gallde det ju nu att hitta de dar valhajarna som vi akt I tva dagar for att hitta. Vi fick hora om en pastor som anordnade valhajsturer, sa vi fick tag pa honom och satt och pratade med honom samt hans dotter, och bokade in att vi skulle motas dagen darpa. Och det gjorde vi. Vid 8 pa morgonen hoppade vi I en liten bat tillsammans med pastorns dotter, en kille som korde baten och tva spotters som alltsa var dar for att leta efter valhajar. Och de gjorde ett jakligt bra jobb, for nog hittade de hajen alltid!

Vet inte hur lange vi snorklade med hajen précis vid var sida – ibland en bra bit ner, ibland précis vid ytan, men den var sallan langt ifran. Dyka ner gjorde vi ocksa, ner nagra meter for att kika narmre pa detta helt otroliga djur, for att sen poppa upp till ytan och ta ett andetag. Valhajar ar otroliga varelser, och jag kommer nog aldrig forsta mig pa de som ar radda eller ogillar dem. De ar gigantiska, men de ar sa ofarliga. Jag menar.. de har ju inte ens tander!

Efter att vi simmat runt med denna vackra varelse sa begav vi oss tillbaka till hotellet, eller ja, det lilla gasthuset vi hyrt over tva natter. Vi gick sen ivag pa jakt efter mat, vilket jag lovar inte ar latt nere I Putiyan. Hittar du nagot att ata for du vara nojd, om du inte vill ha kycklingfotter menar jag. Vi hittade ris och fisk, inte mycket men nagot fick man I sig I alla fall. Huh.

Vi forsokte ta reda pa hur bussarna gick men det var ju inte det lattaste, och forsokte ringa till pastorn som inte forstar vad man sager. Aja. Till sist kom de till oss och vi satt och pratade lite om bussarna och sa innan vi begav oss upp I bergen, pastorn och hans dotter ville visa oss runt vilket vi saklart var med pa. Sa vi akte runt pa moppar, hogt upp I Bergen, sen ivag till en tradgard, och till sist ett eco sanctuary som inte var helt fardigbyggt an. Sen var det forsoka hitta nagot att ata igen vilket resulterade I brod och chips och cola. Det var liksom inte sa mycket valmojligheter I denna stad.

Kvallen avslutades for I ovrigt hos pastorn ocksa, dar jag och Sara fick varsin bibel och en liten predikan, sa att vi nu ska kunna hitta Gud I vara hjartan. Heh. Intressant, men tror inte att jag ska ta mig ner den vagen, tror hellre pa mig sjalv och saker som faktiskt… existerar. Men, otrevliga ar vi inte, sa nu reser vi runt med biblar I vara vaskor.

Malapascua – Baybay

Sa, vi har lamnat Malapascua. Vilken fin o, sa orord, sa tyst och sa lugn, med jattetrevliga manniskor och jattefin dykning. 6:30 i morse kilade vi ner till stranden med all var packning och fick komma pa en bat. Sa irriterande dock, for det var ingen som ville hjalpa till, jag menar, nar vi kom sa var alla sa hjalpsamma? Nu menar jag inte att de ska bara mina vaskor eller annat, det gor jag garna sjalv, men de kan val i alla fall saga var baten gar ifran, eller hur mycket det kostar? Na, inte alls… Suck!

Vi tog i alla fall bat till Maya, och vid den piren funderade vi pa om det gick en bat till Leyte, en granno. Efter mycket om och men sa fick vi antligen reda pa att det skulle ga en bat klockan 10:30. Att ga upp 6:30 var ju alltsa otroligt onodigt, men det kunde ingen saga igar nar vi fragade?

10:30 hoppar vi i alla fall pa en bat. En man kommer och sager att lilla baten som tar en till stora kostar 20 peso. Fine. Det ar ca 3,50 SEK. Men nar vi val kommer i baten sa borjar han lagga till pris – 20 php per vaska? Sa helt plotsligt skulle han ha 140 istallet for 40? Vi fick ner det till 80, so vi betalde 20 for vara vaskor, men bara betalade for en vaska var.

Vi ”fraktades” ut till en storre bat, dar det var tydligen helt upp till oss igen att losa alla problem. De ropade pa oss att skynda skynda skynda, javla brattom var det, men de vagrade saga vart vi skulle, vart vi kunde lagga packningen eller nagonting, bara skynda skynda skynda. Slutade med att packningen lag fram, vi satt i mitten, aptrangt. Inte fick du nagon plats for benen, bradan vi satt pa gungade och knakade (impad att den holl), ryggstodet (ryggbradan) var sa daligt placerad att det inte gick att luta sig bakat for man hade en kant rakt in i ryggen (ja, jag har faktiskt blamarken), det var otroligt kvavt och svettigt, fullt med smabarn och bakom oss sitter man och rapar? What the fuck? Hyfs??? Naaaae. Som tur var sa var jag helt slut over att bara sovit ett par timmar under natten, sa jag tvarslocknade pa baten. Sa tur, for den resan pa 2 timmar hade varit vedervardig.

Nar baten stannade igen sa hade vi ju inte den blekaste aning om var vi var (for ibland sa glommer manniskor tydligen bort att deras engelska ar perfekt?), sa vi star dar med allt varat bagage, och namnet pa staden vi ska till, som vi upprepar och upprepar. Till sist prutar vi ner ”taxipriset” och tva killar ska ta oss till bussen pa moppar. Hoppar pa med allt bagage, jag pa en moppe, Sara pa en annan.. Sara forsvinner, for vi hade lite segstart med manuella moppen, Kommer ner till en busstation i alla fall, och dar finns ingen Sara. Hennes chauffor kommer dock och ropar pa killen att han akt till fel station.. Sa kommer till stationen dar Sara ar.. Och dar gick bussen for en minut sen! Ingen fara, nasta gar … om tva timmar! Kom igen?!

Satt dar ca en timme, lite kortare tror jag, och under den tiden motte vi valdigt mycket folk – manga trevliga som berattade nar bussen gick och hur man tog sig fram, medan vissa killar ar lite val otrevliga med vad de vill. Tva killar kom i alla fall och undrade vart vi skulle och om de kunde hjalpa oss, men vi sa att vi sitter sa bra dar vi satt och spelade kort.. Nagon minut senare kom de dock tillbaka, och det anda jag horde dem saga var ”bus” sa jag kastade mig ut pa gatan och i sista sekund sag chaufforen mig och tvarbromsade bussen, haha! Sa javla snygg turiststil. I alla fall sa var det plotsligt en buss dar som skulle at ratt hall, sa vi hoppade pa den 🙂 Tva timmar tog det ungefar till Ormoc, en stor stad dar allt var jakligt stressigt pa terminalen. Skoj ocksa att bussarna till Sogod hade slutat ga for flera timmar sen. Hur gor vi da da? Jo, vi hoppar pa en buss till Baybay. Lite rolig konversation blev det nar killarna pa busstationen forklade for oss…

”You go Baybay!” (uttalas bye bye – hej da)
”But which town?”
”Baybay!”
”Yes, we are leaving, but please just tell us which town to go to?”
”Baybay, town is called Baybay!”
”Ooooh!”

I alla fall hoppade vi pa en buss till Baybay, kom dit och dar gick det ju inte heller nagra bussar till Sogod. Men val framme sa gav vi upp, checkade in pa Asia Novotel med varmdusch och aircon, och bussen skaaaa ga klockan 4:30 i morgon bitti men vettefan om jag tror pa det… Ska upp och kika och hoppas pa det basta i alla fall!

Malapascua, fullt av hajar!

Nar det stod pa internet att Filippinerna kryllar av hajar sa skojade de inte. For det gor det faktiskt. Bara idag har jag sett 6-7 stycken, under ett dyk. De flesta av dem var thresher sharks, men det fanns aven whitetip sharks. Vi borjade alltsa morgonen klockan 4:15 (yeeeey!) och akte ut till Monad dar det ska finnas thresher sharks. Forsta hajen sag vi 3 minuter in i dyket, inte illa pinkat alls. Vi simmade runt en stund for att se fler, och dar var de, dok upp mitt ur det bla och simmade forbi sa lugnt och stillsamt. Sa haftigt att se! Sa sma de ar, och skygga varelser, men kommer, de gor de, nyfikna som hajar ar. Rockor fanns det ocksa, devilrays som flog forbi helt tyst och obekymrat. Garna for mig!!

Ikvall ar det nattdyk som galler, ar riktigt taggad infor det, ska bli valdigt kul att se Filippinerna under ytan aven pa kvallen, det ar sa manga djur i allmanhet som ar vakna pa natterna sa det ska bli kul att se hur det ar har. Hoppas pa en blackfisk!!!

For i ovrigt finns det inte mycket att klaga pa, Filippinerna ar ratt sa fantastiskt faktiskt. Manniskorna har ar sa otroligt valkomnande och trevliga, alla locals halsar glatt nar man gar forbi och alla ar trevliga och hjalpsamma. Priserna ar overenskomliga – typ ca 1,75kr for en burk coca-cola. (va?) Dricker man rom och cola sa blir det billigare ju mer rom man har, for rommen ar billigare an colan. (va?) Det vill saga sa kostar en triple rum with coke ca 7 kr. En dyrare middag kan man fa for ca 50 kronor, de billigare kostar ca 15kr. Och de billigare ar fortfarande en hel maltid inklusive dricka. Till lunch idag till exempel sa hade jag fried rice med kyckling, coca-cola och en flaska vatten, och jag betalade 17kr. Lite prisskillnad mot hemma?

For i ovrigt har jag borjat gora en plaaaan. Man ska alltid ha en plaaaan, det sager min mor. Just nu tittar jag pa Hawaii, blir mer och mer sugen pa det ju mer jag tittar. Fast Afrika verkar ocksa bloody awesome, men ska jag resa sjalv aker jag nog hellre till Hawaii. Dyrt dock (nu jamfor jag ju med Filippinerna dock, heh), men jobbar man pa ordentligt under sommaren sa kanske jag kan losa aven min nasta dyksemester. For stanna hemma i Sverige har jag inga storre planer pa faktiskt.

Okej, det borjar bli dags att stanga ner har och ga och nattdyka, woho!

I Cebu Guesthouse

Just nu befinner jag och Sara oss i Cebu, Filippinerna. Efter en lang resa ar vi har. Och i morgon beger vi oss av mot Malapascua. Att ta sig hit har gatt enkelt, inget krangel med nagonting, bara smatt utmattande. Jag ar ju inte alls van att backpacka pa nagot vanster alls, bara den tunga vaskan (stora vager 22 kilo fick jag reda pa vid flygplatsen) pa daliga ryggen, men det ar, det gar. Sa lange hoftstodet ar pa. Forst tog vi baten fran Koh Tao, och akte till Suratthani, sen vidare darifran med minibuss hela vagen till Penang dar vi tog en storre buss. Det byttes bussar saklart pa ett par stallen ocksa, Haytai och vid gransen saklart, men det gick som sagt otroligt smidigt. I Kuala Lumpur sov vi en natt innan vi flog over till Singapore, dar vi spenderade natten pa deras flygplats, vilken ar typ den basta i varlden? Fanns ju allt dar! Massagestolar stod overallt, en biograf, massa fina tradgardar, lekplatser.. Och allt var gratis?? Sa vi akte runt och lekte som smabarn pa flygplatsen innan vi somnade pa golvet nagra timmar. Upp och flog och kom fram till Cebu runt 12 tiden den 25 april. Checkade in pa Cebu Guesthouse dar jag nu befinner mig, efter en liten vandringsfard inne i Cebu City. Vi har akt ”lokalbuss” och taxi, promenerat och atit. Det ar en otrolig skillnad pa de olika delarna av denna stad – vissa stallen ar sa otroligt fattiga, och sen gar man runt hornet och helt plotsligt kommer stora fina hus. Far inte fingret runt det dar. Och billigt ar det. 3 kr for en coca-cola. Det kan jag val avvara.

Och min lilla ryggsack gick sonder sa jag kopte en ny. Den ar numera bla och jattefin.

Och jag och Sara har skapat en blogg. http://whereibrushmyteeth.wordpress.com , en fotoblogg med bilder pa var vi borstar vara tander under resans gang. Detta kan bli intressant, det far ni inte missa!

Puss och hej!

Uppdatering

Tydligen uppdaterar jag inte tillrackligt mycket. Kanske for att det inte hander sa mycket just nu, men i morgon.. i morgon! I morgon tar jag och Sara nattbaten till Filippinerna och ar dar ca 3 veckor. Ska bli skont att komma av on lite, ser fram emot att fa se lite nytt 🙂 Dykutrustningen ar sjalvklart packad och vaskan tung som bly men det ska bli kalas!!

Och for i ovrigt sa ar jag en dive master nu 🙂

Ny dator och nytt ar!

Antligen har min nya dator dykt upp, hela vagen har den flygit och den ar helt oskadd, woop! Sa kul att antligen ha en egen dator igen! En Fujitsu Lifebook ar det, ja, jag saknar min Mac men den har fungerar sa det racker for mig!

Nytt ar har det ocksa blivit, Sa wa dee pee mai ka! Gott nytt ar! Den 13 april firade vi Songkran har, jag ska lanka till videon som lagts upp pa facebook, pa hur varat firande sag ut. Kul, det hade vi i alla fall! Just nu har jag inte tid for jag ska ut och assistera en open water kurs, Men nu har jag ju en dator sa jag ska forsoka uppdatera lite oftare, jag lovar 🙂

Bokat lite mer…

5.4.2013

Nu hander det saker helt plotsligt! Jag och Sara har namligen bokat vara flygbiljetter till Filippinerna. Vi kommer aka fran Kuala Lumpur (Malaysia) den 24 april, och komma tillbaka till Malaysia den 15 maj. Under denna tiden i Filippinerna kommer vi forsoka hinna med att upptacka livet bade over och under ytan och jag ser verkligen fram emot denna lilla resa. Vi kommer aven ha ett helt dygn i Singapore pa vagen hem sa vi kommer hinna stanna i den staden ocksa, for man far namligen lamna den flygplatsen 🙂

Detta betyder ocksa att vi kommer gora klart vara divemaster kurser nasta vecka. Vi kunde ju vart klara for flera manader sen men vi har dragit ut pa det sa lange vi kunnat, det ar skont att inte ha nagra ansvar, och varken jag eller Sara kanner direkt att vi vill jobba med det, men det har varit en otroligt intressant utbildning och det kommer detfinitivt komma till hands pa dyksemestrar – ska man dyka, sa ska man val dyka professionellt? Och vem vet, i framtiden kanske jag gar tillbaka till att jobba med det?

Narmsta jobb som kommer ar dock hemma i Sverige, for jag har fatt bekraftat av Posten i Vasastan’s chef att jag ar mer an valkommen tillbaka i sommar for att aterigen jobba som budbilschauffor och cykelbrevbarare nagra manader. Tyckte faktiskt om Posten, och det ska bli kul att fa komma hem till alla man alskar, aven om jag kommer verkligen, verkligen sakna Koh Tao.